Barnläger Visby 2007

Några av barnen var med för första gången, några kände varandra sedan tidigare läger. När den första blygheten hade släppt, kunde man tro att de känt varandra länge. Det var underbart att se hur de trivdes ihop, ingen blev utanför trots olika åldrar.

Det är mycket viktigt att barn kan känna sig trygga och accepterade. Annars kan de må dåligt, få ont både i magen och huvudet eller dra sig undan.
Tyvärr är barn ibland väldigt elaka mot varandra. Minsta avvikelse, klädstil, frisyr,eller dialekt kan ge upphov till mobbing. Stammande barn är inget undantag för dem som vill retas. Lyckligtvis är de flesta, både barn och vuxna, mer förstående nu för tiden.

När jag var ung, för väldigt länge sedan, brydde man sig inte om att stammande barn hade det svårt. Man lyssnade inte färdigt på dem utan jäktade på dem. De fick inte den tid de behövde för att få säga det de ville. Man fyllde i orden.

Jag som är mormor till Sofie som stammar (och som barnledare på lägret) har lärt mig att man absolut inte får fylla i orden, även om det tar tid att få fram vissa ord .Vänta! Det kommer så småningom, eller kanske barnet hittar en annan formulering, eller ett annat ord som är lättare att säga. Tack och lov finns det idag barnlogopeder som Anders och Jan. Det finns idag även ett mer upplyst samhälle och bra information om stamning. Det finns också dessa läger, där både föräldrar och barn kan koppla av tillsammans i en lugn miljö, där alla är förstående och är i samma situation.

När barnen och föräldrarna anlände till Gotland med båt var tyvärr inte vädret det bästa.
Efter en god middag hade vi planerat att promenera genom Visby ned till glassbaren i hamnen. Där finns 130 olika smaker att välja på. Som tur var fick vi åka bussen dit ner, så vi slapp gå i spöregnet. Väl framme var alla väldigt imponerade av alla sorter. Jag tror att vi alla hade svårt att välja. Hur många kulor? Vilka smaker? Passar de ihop?
En del kombinationer blev kanske inte så lyckade, vissa blev väldigt goda.
Vi var tvungna att promenera tillbaka till boendet, men alla var på gott humör, regnet hade som tur var lättat.

Nästa morgon efter frukosten, körde bussen alla föräldrar till Hamnhotellet, där våra logopeder Jan och Anders skulle tillbringa dagen med att utbilda föräldrarna om stamningsproblematik. Föräldrarna skulle också få tillfälle att ställa frågor, diskutera om hur man bäst kan hjälpa sitt barn och utbyta erfarenheter m.m. Jag tror att det var väldigt uppskattat och att de fick nog svar på sina funderingar.

Vi andra, Kim, Sofie, Hanna, Anita, Moa och jag åkte vidare med bussen till Söderport tillsammans med alla barn samt Tindras och Lotus´ mamma Petra som valt att följa med oss (pappa Olle var med i föräldragruppen). Från Söderport gick vi genom gränderna och gjorde uppehåll i en leksaksaffär till barnens förtjusning. Några av barnen passade på att handla för sina fickpengar.

Sedan var det dags att kliva på Lilleputtåget för en liten tur runt Visby. Skönt att sitta en stund och njuta av utsikten över havet, den vackra muren, känna vind och vågbruset. Wilma och Tindra satt i samma vagn som jag, Wilma tog många bilder med sin engångskamera som hon och hennes bror Simon fick dela på denna dag.
Hoppas ni fick många fina bilder. Efter åkturen var det dags att besöka Mac Donalds, där alla fick välja mat, med glass till dessert. Jag satt bredvid Gerda som tog en fiskburgare, som jag också provade på. Jättegott. Mittemot oss satt Suzy, hon och Gerda har blivit bra kompisar. Elin och Wilma satt också hos oss, i början var de lite blyga inför varandra, men det ändrades snabbt under dagen.

Vi hade en gäst med oss denna dag, Arvid som bor på Gotland, hans mamma Anna-Karin var med i föräldragruppen. De var också med på lägret ifjol. Då ordnade hela familjen, dvs pappa Håkan, mamma Anna-Karin, storebror Oskar och Arvid en fantastisk historisk vandring för oss runt muren i Visby. Arvid kände Axel och Victor sedan förra lägret, så han blev snabbt kompis med alla.

Efter maten åkte vi med bussen till Vikingabyn. Alla fick en silverpeng att handla för eller för en aktivitet att göra. Anita och jag skulle ha hand om tjejerna. Kim, Hanna, Moa och Sofie hade hand om pojkarna. Först fick vi en guidad tur av en viking. Sedan skulle vi bestämma oss för vad vi ville göra först. Baka vikingabröd över öppen eld verkade lite spännande. Men degen hade precis tagit slut. Istället gick vi till lekängen där man kunde aktivera sig på vikingavis. Mest populärt var en stock där man skulle hänga upp och ner två och två. För att se vem som orkade längst. Suzy och Elin var väldigt duktiga på det. Gerda var lite mer försiktig, men hon kämpade på. Pojkarna utmanade varann gång på gång. På slutet började de även utmana tjejerna som faktiskt vann några gånger. Där ser man! Alla hade nog lite träningsvärk efter detta. Anita provade hon också, men jag vägrade.

Petra hjälpte Wilma och Tindra att göra halsband, och sedan ville de tälja. Men de lyckades inte så bra. Jag var livrädd att de skulle skära sig. Victor hade tur, han var med Kim och han gjorde en jättefin kniv. Pilbågarna var omtyckta bland pojkarna, även dragkamp var populärt. Kasta yxa var kul, men tungt. Elin bestämde sig också för att göra ett halsband, som hon sedan blev väldigt nöjd med. Suzy tänkte tova i ull, men ändrade sig, så Anita gjorde ett sött litet tovat hjärta istället. Till slut efter lång väntan kom vår deg, så vi kunde få baka bröd. Jag tror att alla tjejerna och även vi ledare bakade. Men då pojkarna ville hellre leka. Föräldrarna fick smaka av brödet senare på kvällen.

Efter fikat med saft och kakor var det dags för charader. Gerda och Fredrik höll igång. De var väldigt fantasirika. Kim gav oss ett gott skratt när hon gjorde en rolig surströmmingscharad. På Vikingabyn fanns det ingen spoltoa, bara ett torrdass. När Elin och Wilma kände att de behövde kissa, så gick vi iväg ditåt. Men väl framme, fick de en chock. Det var mörkt, läskigt, och det luktade pyton. Nej! Vi skall inte kissa, vi kan vänta! Men väntan skulle bli många timmar, så jag försökte övertala dem. Vi kan lämna dörren öppen? Jag kan vända ryggen till, och passa dörren. De bara fnittrade, och brast ut i skratt, de öppnade dörren, stängde den, fnittrade. Öppnade, stängde snabbt. Till slut efter många försök, och efter att ha lovat varandra att om jag går in så går du o.s.v. så tog de mod till sig. Det skrattades, det stönades, lukten kommenterades. Men till slut var det äntligen avklarat.

De barn som inte gjorde något för sin silverpeng, fick växla tillbaka den till vanliga pengar, några valde att behålla den som minne. Vi åkte därefter och plockade upp föräldrarna, Jan och Anders. Sedan for vi vidare till matsalen, där Arvids pappa Håkan mötte upp och deltog under kvällen. Efter maten och en vilostund för vissa, så var det dags för tipspromenaden, som slutade i parken inte långt ifrån boendet. Alla barnen fick pris, en liten plånbok och en godispåse. Dansgruppen Ormväsen, Hanna, Moa, och Sofie, hade klätt upp sig i jättefina medeltidsklänningar som de hade sytt själva. De dansade några danser för oss, den sista fick vi även hänga med på. Det var kul!

Några av oss gick tillbaka till boendet, några av föräldrarna tog en promenad till stan för att ta något att dricka tillsammans. Olle, Tindra och Lotus pappa tog alla barn med sig hem för att leka hemma på gården. Det var väldigt snällt av honom. Senare på kvällen gick de också inåt stan och mötte föräldrarna.

Söndagen var sista dagen på vårt läger. Efter frukost och avtackning samt gåvoutdelning var det dags att säga adjö. Vi ställde upp oss för gruppfoto, många bilder togs. Fredrik fick en alldeles egen bild på honom, Hanna, Moa och Sofie, hoppas bilden blev bra! Några familjer skulle stanna kvar några dagar, och några ta båten hem. Utom Fredrik och hans pappa Christer som skulle flyga hem. Björn, Karin, Wilma och Simon hade bilen med sig och skulle åka runt och utforska lite på ön. Flera av oss ledare valde också att stanna kvar ett par dagar extra. Sofie, Hanna och Moa hade hyrt ett hus en hel vecka ihop med sina kompisar. Senare var vi några som hade sällskap till medeltidsmarknaden. Några av oss hittade ett mysigt ställe, restaurang Effes där man till ett hyggligt pris fick äta en vegetarisk buffe, med både kall och varm mat samt dessert och kaffe. Det var väl värt ett besök.

På stan träffade vi Victor och Jonas, Victor hade köpt en jättefin pilbåge. På kvällen grillade Kim och jag nere på stranden, det var jättemysigt. Senare på kvällen fick vi sällskap av Anita, Suzy, Gerda, Anna , Pia, Rikard och Elin. På stranden var det musik, underhållning och gycklare. Det hela avslutades med ett underbart spektakel, med flammande eldpilar som sköts ut i vattnet, samtidigt som solen precis gick ned. Gissa om vi trötta gick och la oss. Icke då! Vi gick allihopa ned till godisbaren som var öppen till 4 på morgonen. Där vi köpte varsin påse godis.

Hemresan gick bra. Anita, Suzy, Anders och Lena åkte samma båt som vi. Tyvärr hade Anita lite otur, och råkade ut för ett missöde när hennes tåg plötsligt tvärbromsade, så hon ramlade och slog sig illa, synd efter alla trevliga dagar. Jag tyckte det var roligt att få vara med, att få lära känna era barn. Ni föräldrar har jättefina och väluppfostrade barn. Ni kan verkligen känna er stolta över dem. Jag hoppas att ni själva njöt av lägret. Att ni själva tillsammans med era barn, utan störning från jobb, telefon, datorer och vardagsstress kunde koppla av lite.

Vi ledare tyckte att allt kändes bra. Vi tackar för att ni kom till vårt läger, hoppas på att få höra ifrån er och få träffa er igen .Vi tackar också för de ekonomiska bidrag vi fått som gjort det möjligt för oss att hålla detta så välbehövliga läger.

Hälsningar från barnledaren Marie (f.d. barnskötare, mormor till stammande Sofie och mamma till Kim)