-
Hej! Jag är en 24 årig kille som stammat sedan jag var väldigt liten, det går i perioder och just nu är det ganska severe så att säga.
Jag undrar varför ni inte tar upp mediciner? Det FINNS bra mediciner mot stamning, nu kanske ni tänker att man ska behandla grundproblemet istället, visst så kan folk tycka men stamning är obotligt nästintill och mediciner kan göra stor skillnad, som ett exempel så stammar jag 80% mindre utav Bensodiazepiner som tex Valium/Stesolid , Piracetam som är en Nootropic används för att behandla Parkinson blandannat och har visat sig effektivt att reparera talcentrum i hjärnan. Tror nog väldigt många är mer intresserad av att läsa om Mediciner än om stamning, alla som stammar är ju experter på stamning och bryr sig nog inte nämnvärt om information om sjukdomen som plågat dom i hela deras liv.... Varför tar ni inte upp behandlingsmetoder och mediciner ?? Finns hur mycket information som helst om tex att Dopamin är relaterat till stamning, därför tex Antipsykotiska läkemedel fungerar bra. Och GABA minskar också stamning pga att det lugnar nervsystemet = Bensodiazepiner (lugnande)
Dom flesta jag pratat med som stammar har aldrig äns hört talas om att det finns mediciner som lindrar eller tom tar bort stamningen helt och hållet. Bensodiazepiner är väldigt beroendeframkallande men jag tror dom flesta väljer ett beroende framför sin stamning som förstör deras liv!
En 20mg Stesolid innan en arbetsintervju ger mig jobbet, en arbetsintervju utan medicin gör så jag går därifrån ihopsänkt och en känsla av totalt nederlag, och givetvis får jag ett telefonsamtal nästa dag där jag som väntat inte får jobbet. Varför skulle en arbetsgivare vilja anställa någon som inte kan kommunicera snabbt och felfritt på jobbet med den andra personalen ? Givetvis beroende på vilket jobb man söker men mediciner är ialf en inkörsport till livet, det blir svårt för dom att sparka en när man väl är anställd och då kan man låta stamningen flöda fritt eller fortsätta ta medicin på extra dåliga dagar.
Mailade även in detta till Stamning.se kontaktformuläret men tänkte jag postar detta även här så det uppmärksammas.
Förjävligt att det inte pratas med om botemedel/behandling/medicin .. enda det pratas om är denna jäkla fakta och hur hjälper det oss som stammar? Svar: Inte ett dugg.
MVH Kim
-
JAG HAR EN FRÅGA ANGÅENDE STAMMNING...JO ÄR DET SÅ ATT DET HÄNT NÅGOT SPECIELLT I BARNETS LIV SOM GÖR ATT DET BÖRJAR STAMMA OCH GÖR SÅ HELA LIVET??JAG ÄR TACKSAM FÖR ETT SVAR TILL MIN MEJLADRESS OM DET GÅR BRA...MVH. BRITT-MARIE.
-
En bra, ny sida: www.stammisen.blogg.se
-
Hej.
Glöm inte att bli medlem på www.stamningsforum.se.
Mvh
Kim
-
Hej allihopa! Jag heter Matte! Jag har haft stamning som handikapp hela livet. Min stamning har alltid varit blockerande, alltså att jag inte får fram ljud, det var ett stort problem för mig under uppväxten och i tonåren. Jag stammar än idag, stundtals ganska mycket men tror jag har tagit genvägen, har automatiserat ordbyten när jag pratar.. Säger man ordbyten? :) Det märks supertydligt när jag ska prata engelska och inte har vokabuläret för att byta ord.. då stammar jag ordentligt..
Nåväl, till saken, jag håller på att skriva om stamning i mitt examensarbete så jag undrar om någon av er vänliga själar skulle vilja ställa upp på en mailintervjuv eller varför inte telefonintervju. Det handlar om eran uppfattning om eran stamning, hur ni tycker att ni blir bemötta och hur det var under skolgången, ganska enkla frågor. Vad säger ni? Vill ni lätta era hjärtan?
Mvh Matte
-
Hej.. marcus heter jag och är 23 år.jag har stammat sen ja börjat prata men jag stammar inte på varje ord,utan de är lite till och från.De konstig med mig är att ja slutar stammar när ja inte tänker på de eller är full,då kan ja prata med vem som helst utan problem.eller läsa en bok sen kan ja redan prata bättre när ja övat upp talet lite..Jag har alltid varit orolig att jag inte ska träffa nån tjej för att ja stammar men jag har haft två långa förhållande,så stammning betyder alltså inte att du inte kan få tjej=)..nån som känner igen sig i mig??
marcus//
-
Jag är nyfiken på om någon har varit på intensiv stamningsterapi och hur ni i så fall upplevde det?
-
Hejsan jag är en tjej som har stammat i hela mitt liv och ar aldrig haft nå problem med de förrens nu och nu tycker jag att det är jobbigt så skulle vilja prata med fler som stammar =) Jag är 17 år ( blir 18 iår )
Lägg gärna till mig på Msn: ohanna_93j@hotmail.com
-
Hej,
Jag är 26 år och har stammat sen jag började lågstadiet. Jag tror att det började genom att jag blev retad över att inte kunna uttala vissa ord, vilket skapade en osäkerhet inför att prata. Gick hos en logoped ett fåtal gånger i lågstadiet och senare i högstadiet, men har alltid pratat flytande hos logopeden, kände mig trygg antagligen..
Jag var djupt deprimerad högstadiet och gymnasiet och även något år efter då stammningen gjort mig så blyg att jag inte hade mkt kompisar och inte vågade söka jobb.
När jag sen slutligen fick ett jobb som var mkt socialt, telefonsamtal osv, så började jag utvecklas och förstod att stammningen inte behöver stå i vägen. Nu har jag gått en lång utbildning och hållt i redovisningar osv, haft jobb där jag pratat med människor dagarna i ända. Jag stammar fortfarande ibland, men tror aboslut på att det går att bli fri. Den metod jag tror på är att helt enkelt undvika att tänka på stamningen. Jag låter den aldrig hindra mig från att ringa ett samtal eller säga något, utan jag bara "gör" det. Och det har funkat jättebra, stammar väldigt sällan numer. De tillfällen jag stammar är när jag känner mig medveten om stamningen. Jag ser mig som en person som pratar flytande, inte en stammare :)
-
Hej!
Jag heter Magnus och kon i kontakt med två otroligt trevliga tjejer som alltid åker på lägger för stammande ungdommar. Jag tyckte MIrja från Hudviksval var mycket trevlig och ja undrar om någon vet vem dena MIrja från Hudvikssval är så jag kommer i kotnakt med henne igen.
