Förbundshistorik

P-klubb bildades

1952 annonserade Stamningsförbundets grundare Dan Mogren i en dagstidning och sökte efter andra personer som stammade. Annonsen resulterade i ett möte med fem personer på Birkagården på Karlbergsvägen i Stockholm. En av de medverkande var Hans Danielsson som var anställd på Karolinska Sjukhuset som expert på stamning. Danielsson stammade även själv.

1954 bildades P-klubb Stockholm som ett forum för att utbyta erfarenheter och för att diskutera stamning och stamningsbehandling. Mogren och Danielsson hyrde inledningsvis en möteslokal på Sibyllegatan på Östermalm i Stockholm tillsammans med Finn Bull och Bengt Edgren, men klubben kom snart att flytta sina lokaler till Hornsgatan på Södermalm. I detta skede anslöt sig även Ingegerd Blackert och föreningen ordnade aktiviteter och intresserade sig även för vilka behandlingssätt som fanns för att arbeta med stamning.

 

Verksamheten växte

På 1970-talet uppkom det flera lokalföreningar och på den tiden fungerade P-klubb Stockholm lite som ett inofficiellt riksförbund.

Föreningarna arbetade idogt med att sprida information om stamning i samhället. P-klubb Stockholm drev en informationskampanj och besökte många svenska städer för att sprida ordet. Klubben sökte i samma veva pengar från Arvsfonden och erhöll 80 000 kr att använda för informationsspridning. Ett för sin tid professionellt informationsmaterial om stamning kunde nu äntligen ta form.

I år firar Stamningsförbundet 40 år och uppmärksammar detta med ett jubileum i samband med årets förbundsmöte. Stamningsförbundet har nyligen låtit ta fram aktuellt informationsmaterial som är tänkt att upplysa föräldrar, lärare och andra berörda om vikten av att sprida information om funktionsnedsättningen stamning i samhället. För många personer som stammar är gemenskapen med andra i samma situation någonting synnerligen viktigt och önskan att organisera sig har funnits länge. Här följer en summerande presentation av Stamningsförbundets historia.

 

Bildandet av ett riksförbund

Riksförbundet P-klubb bildades den 10 september 1977 under ett möte i Växjö. Här gick flera lokalföreningar samman och en första förbundsstyrelse valdes, bestående av ordförande Thomas Bergström, vice ordförande Kerstin Andersson, sekreterare Gunnar Eriksson, samt av ledamöterna Göran Bolander, Sven Kindell, P-O Ragnarsson, Gillis Ask, Göran Johansson och Lars Magnusson. Riksförbundet bildades vid ett tillfälle då föreningslivet spirade och under årens lopp förändrades förbundet sakta men säkert i takt med sin tids utveckling. 

 

Riksförbundet bytte namn och fick en profilerad logotyp

Vid förbundsmötet 1981 bytte riksförbundet namn till Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund (SSR) och 1986 beslutade förbundsmötet att använda en hackspett som symbol. Än idag används hackspetten, men inte i samma form. Vid namnbytet från SSR till Stamningsförbundet togs en nyare version avhackspetten fram. En ny logotyp har diskuterats ett flertal gånger under årens lopp, men ännu så länge är hackspetten kvar som riksförbundets galjonsfigur.

Hans Danielsson var en av förgrundsgestalterna när P-klubb Stockholm bildades. Danielsson stammade och   var anställd på Karolinska Sjukhuset som stamningsexpert.

Thomas Bergström valdes till riksförbundets första ordförande 1971.

 

Riksförbundet får en tidning

Redan 1978 gavs PLUS ut som en nordisk tidskift om stamning och redaktör var då Ingvar Karlsson. 1982 blev PLUS en egen medlemstidning. Lars Åfeldt blev tidningens första redaktör. 2001 byter medlemstidningen namn till KommUNIKation.

 

Stamningsförbundet fick ett kansli och en kansliansvarig

1980 skrev riksförbundet avtal med ABF och 1988 blev riksförbundet medlem i paraplyorganisationen Handikappförbunden. Samma år fick riksförbundet ett kansli på Reimersholme på Södermalm i Stockholm. I samband med detta anställdes Conny Jakobsson (nu gift Oskarsson) som kansliansvarig. Inledningsvis hade Oskarsson hand om administrationen, svarade på frågor och förmedlade kontakter, men kom snart även att sköta bokföring och ekonomi.

2001 flyttade riksförbundet till Sundbyberg och hyrde där tillsammans med några andra förbund kontorslokaler av Handikappförbunden.

 

Det internationella arbetet

The European League of Stuttering

Associations (ELSA) grundades 1990 och Stamningsförbundet (då SSR) var med från starten. Med ELSA som förebild grundades The International Stuttering Association (ISA) under världskongressen 1995, då Sverige var värdlandet, och Sverige var givitvis med som grundare. Parallellt med världskongressen i Sverige anordnades också det första europeiska ungdomslägret av ELSA, och många läger följde.

Att anordna ett så stort evenemang som en världskongress var en bedrift i sig. Att över 400 personer deltog och att man fortfarande pratar om stamningskören, har satt Sverige på den internationella stamningskartan. Förbundet har fortfarande ett stort inflytande i den internationella stamningsrörelsen, genom att aktivt delta i möten, i arbetsgrupper och inte minst genom att engagera sig i den internationella stamningsdagen.

Den internationella stamningsdagen initierades 1998 av Michael Sugarman i ett samarbete med ELSA, ISA och International Fluency Association (IFA) för att göra stamning mer känd och främja samarbete mellan personer som stammar och logopeder. Judy Kuster startade upp den årliga online-konferensen, som 2013 övertogs av en arbetsgrupp inom ISA. 2005 uppvaktade ELSA Europaparlamentet, så nu är den internationella stamningsdagen en officiell högtidsdag. Det finns även ett nordiskt samarbete med årliga seminarier sedan tidigt 90-tal.

 

Barnlägerverksamheten blev ett stående inslag

Barnlägerverksamheten  är idag en central del av riksförbundets verksamhet och föräldra-/barnlägerverksamheten leds sedan många år av Kim Lindbom Carlsson.

Kim och hennes dotter var på en helgträff i riksförbundets regi och kände att det gav otroligt mycket att träffa andra som stammar. När Kim valdes in i förbundsstyrelse bad hon direkt om att få en post som inte tidigare hade funnits – föräldra-/barnansvarig.

Kim letade kort därefter upp lägerplats, gjorde en budget och sökte bidrag. 1995 kom tolv barn med familjer till ett vårläger på Nynäsgården i Nynäshamn och därefter rullade barnlägerverksamheten på i Mölnlycke, Gävle, Västerås, Umeå, Vimmerby och på Lidingö.

Många deltagare frågade efter en återträff. År 2000 anordnades en stor träff i Nynäshamn, där tidigare lägerdeltagare bjöds in och med tiden kom ett årligt sommarläger att anordnas i Visby. I samband med familjelägret år 2005 ordnades ett evenemang på Almedalsbiblioteket i Visby, där en utställning med barnens teckningar och foton från lägren presenterades.

I dagsläget har cirka 35 barn- och familjeläger hållits. Vid barnlägret deltar oftast ett barn med en förälder. Två logopeder är med och ger föräldrarna tips och råd och för barnen anordnas bland annat drama och lek. Vid familjelägret kan hela familjen vara med och alla åldrar är välkomna.

 

Härnösandsveckan - lägret för ungdomar som stammar

2000 anordnades det första lägret för ungdomar som stammar, som nu går under namnet Härnösandsveckan. Verksamheten arrangerades redan från början av riksförbundet i samarbete med Härnösands folkhögskola. I år genomförs Härnösandsveckan för 18:e året i rad på Utviksgården utanför Härnösand.

Verksamheten startade för att ge ungdomar som stammar möjlighet att träffa andra i samma situation och utbyta erfarenheter med varandra. De första åren var det kring 30 deltagare, men snabbt växte verksamheten och i dagsläget kommer det 45 - 50 ungdomar från hela Sverige.

Det kommer nya deltagare varje år och många ungdomar väljer att vara med flera gånger. Ledargruppen består av logopeder som arbetar med stamning, dramapedagoger, vuxna

som själva stammar samt ungdomsledare som själva stammar och tidigare varit deltagare på

 

Bamsetidningen gjorde entré

2004 togs ett specialnummer av serietidningen Bamse fram. Här presenterades en ny karaktär - den stammande ankan Malte. Tidningen blev snabbt mycket populär hos stora som små. Tidningen sprids än idag på mässor och går att beställa från förbundskansliet.

 

Namnbyte - igen

Så sent som 2008 tog förbundsmötet ett beslut om att byta namn till Stamningsförbundet, då det ansågs som ett  mer effektfullt och lättare namn att komma ihåg än Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund. Det kändes dessutom viktigt att riksförbundets namn var lätt och smidigt att uttala.

 

Ny kansliansvarig och flytt till Gärdet

2012 pensionerades Conny Oskarsson och Johan Jarl anställdes på förbundskansliet. Förutom arbetet med Stamningsförbundets ekonomi och administration tog Jarl även över rollen som redaktör för förbundstidningen KommUNIKation - ett uppdrag som tidigare hade vilat på förbundsstyrelsens axlar.

I slutet av 2016 flyttade förbundskansliet från Sundbyberg till Gärdet på Östermalm i Stockholm. Här delar Stamningsförbundet idag kontorslokaler med en annan funktionshindersorganisation - Afasiförbundet i Sverige.

 

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag