Ur Kommunikation nr 1:

Mars 2010:

ORDFÖRANDESPALT
ALLTING GÅR: Peter Lagerman berättar om sin syn på stamning
JUL PÅ LISEBERG: Västra Götalands har ätit julbord
FLER MEDLEMMAR TILL FÖRBUNDET: Peter Peterson har förslag om hur man kan öka medlemsantalet
UTRESA: Mats Enarsson kåserar
MINNESORD: Vi minns Tony Henriksson
SAMMA GAMLA “GODA “ RÅD: Gunilla Radu berättar om stamningsbehandling förr och nu
STAMNINGSHJÄLPMEDEL I JÖNKÖPING: Nu kan man få DAF i Jönköpings landsting
HALLÅ DÄR: Intervju med Sofia Johansson om planerad resa
GOLFSTJÄRNAN SOM INTE LÅTER SIG HINDRAS: Intervju med Sophie Gustafsson, golfproffs som stammar
NORDISKA I DANMARK: Inbjudan till nordiska stamningsseminariet
HÄRNÖSANDSLÄGRET: Så här var det på ungdomslägret
DELTA I FORSKNINGSPROJEKT: Deltagare behövs
MIN SPEECHEASY: Rapport från användaren Gun Alm
TALA I GÖTEBORG: Inbjudan
FÖRVÄNTNINGAR OCH INRE STYRKA: Funderingar kring stamning och stress av Julia Sonnerup
BARNSIDAN: för barnen
BARNLÄGER: Inbjudan
FÖRÄLDRANÄTVERK: Här finns föräldrarna som du kan kontakta
KONTAKT: Styrelsens och föreningens kontaktuppgifter
TALA I SMÅLAND: Inbjudan

Ordförandespalt:

När ni läser detta har snöstormen precis rasat färdigt. Kul för den som sitter inne med en varm kopp kaffe, jobbigt för de som måste ut av olika skäl. Själv var jag orolig över att behöva skjutsa mina holländska vänner till flyget, för vi var insnöade och trots att de åkte runt med både traktor med skopa och en annan med snöslunga (fördel om man har flera traktorer) var det oklart om det inte skulle hinna täppa till på gården, om vägen skulle bli körduglig och om planet skulle lyfta samma dag. De har lyckats se snö i stora mängder, hjortar, älg och till och med ett fruset vattenfall. Och beställt och fått kräftor….

De har varit mina vänner sedan jag var 18. Jag har under ett antal år dejtade deras son och när han ville att jag skulle träffa hans föräldrar var jag skräckslagen, för min stamning var hård och mina erfarenheter av andra människors omdöme dåliga. Men de tog mig till sina hjärtan och behandlade mig som den dottern de inte hade, och gör så fortfarande. De accepterade min stamning, lärde sig allt om den och tog mig till olika behandlare. De följde hela min väg från den lilla sparven (som de också kallade mig) till människan jag är idag.

Min stamning idag har minskat betydligt. För 10 år sedan stammade jag på så gott som varje ord, en gång, två gånger, tre gånger. Idag en gång per femte minut, framför klassen obetydligt. Så hur kom det sig att, när jag pratade med mina vänner sedan många år tillbaka, som accepterat och stått vid min sida, jag stammar precis som förr? Och när vi hade årsmöte med föreningen i samma vecka stammade jag knappt? Kom hem och stammade, och när de åkt hem återgick min stamning till det vanliga? Vad var det som triggade min stamning?

Det kan inte ha varit mina vänner. Var det språket? Jag har svårare för att prata tyska än engelska, kanske för att jag behöver tänka mer och inte kan byta ut ord lika lätt. Så det kan inte vara det holländska språket, för det är mitt modersmål. Kan det vara att min stamning är så förknippad med mina tidigare upplevelser där min stamning var så förbjuden, så fel? Inte just hos mina vänner, men hos så många andra i mitt liv?

På stamning.se forskning finns nu ett antal länkar om genforskning. Det pratas också om ny medicinering. Är det genen som styr stamningen? Är det upplevelserna? Är det båda? Kan man mutera bort det? Medicinera bort det? Behandla med kognitiv terapi eller NLP? Eller en blandning av allt detta? Hur kan vi få Sverige eller världen för all del, att satsa på mer stamningsforskning? Eller att ens ta stamningsproblematik på allvar?

Diskutera gärna frågorna med oss på Facebook (Stamningsförbundet)
och via vår Stamningschat på http://groups.google.com/group/stamningschat/

Hoppas vi ses på förbundsmötet 10-11 april i Nässjö!

Anita S. Blom
Förbundsordförande

Har du en artikel till tidningen: skriv till kommunikation@stamning.se

Vill du prenumerera på tidningen: maila till kansliet@stamning.se