Barnläger 2016

En pappa och sin dotter berättar om barnlägret i Sundsvall

Daniel Frosterud från Mölnlycke var i år på sitt andra stamningslä- ger med dottern Filippa. Daniel berättar här om givande föräldradiskussioner och stor gemenskap, där barn och vuxna umgås och pratar stamning.
 

Efter att vår dotter Filippa hade varit på sitt första stamningsläger i Vimmerby i höstas, var hon otroligt glad för att ha fått träffa andra stammande barn. När frågan sedan kom om hon även ville åka till lägret i Sundsvall, var det ingen tvekan! Vi fick boka flyg från Göteborg, då det var lite för långt att köra med bil. Logistiken på plats löste sig bra då en annan deltagare (Viggo-blå), eller snarare hans mamma Ina, erbjöd sig att hämta och lämna oss på flygplatsen. Filippa sprudlade hela vä- gen av spänning och förväntan.

En trevande inledning

Väl framme på Sidsjö Hotell utanför Sundsvall träffade vi på en annan Viggo, som också deltagit på lägret i Vimmerby. Han fick bli Viggo-grön. Det var ett glatt återseende för Filippa och sedan träffade vi de andra barnen, Amanda, Vera, Anton och Sigge. Barnlägrens ständiga organisatör Kim Lindbom Carlsson hälsade alla välkomna till middagen, där det påbörjades trevande lära-kännasamtal. Därefter blev det roliga lekar och blygheten ersattes snabbt av glada skratt och tillrop! Vi hann även med en tipspromenad, för att sedan avsluta med kvällsfika. Barnen drogs snabbt till pingisrummet, medan vi vuxna fastnade i samtal. Det är alltid kul att träffa nya människor och utbyta erfarenheter.

Stamning i skolan

Det blev tidig frukost på lördag morgon och gemensam samling, där vi försökte lära oss alla deltagares namn. Barnen drog ut till fårhagen intill och kikade på nyfödda lamm, samt hade lite utelek, medan vi vuxna började prata om erfarenheter från skolan och om hur lärare och kompisar bemöter stammande barn. Diskussionerna skedde under ledning av de kompetenta logopederna Pernilla Grundström och Åsa Rundström. Vi föräldrar hade mycket olika erfarenheter och några tårar föll också när de jobbiga historierna kröp fram. Det svider när barnens kompisar härmas eller retas och än värre är det när lärare inte förstår hur det känns att inte våga tala, utan bara stressar på. Det är lika illa att inte se den som stammar, för att man tror att hen inte vill eller kan svara. Många föräldrar vittnade också om stökiga miljöer, där lösningen är hörselkåpor istället för att få ordning i klassen, ett problem för många oavsett stamning. Vi hade också några mer positiva historier, bland annat från dotterns skola där de nuvarande lärarna har lyckats styra upp en stökig klass och hanterar barn med svårigheter på ett mycket kompetent sätt. Filippa ges tid att svara och övriga elever har förstått att hon har lika stor talan (och förtjänar lika stor respekt) som de övriga i klassen. Hon har även några vapendragare som säger till sina pratiga kompisar att vänta. Det värmer! Vi diskuterade också gemensamma erfarenheter av att berätta om stamningen i klassen. Om man berättar hur stamning fungerar och tar upp att den kan vara medfödd, brukar acceptans och förståelse komma. Om barnet vågar berätta själv kan det också bidra till en ökad självkänsla. Man kan också försöka få sin logoped att komma till skolan.

Erfarenhetsutbytet och stamningsfilm

Under eftermiddagen begav sig barnen och barnledarna iväg till Sundsvalls eget ”Fångarna på Fortet” för lite äventyrliga lekar. Även om en del uppgifter var svåra att förstå (eller mer avsedda för vuxna), verkade de ha roligt ihop! Föräldragruppen fortsatte med att titta på olika filmer om stamning, både pedagogiska förklaringar och med erfarenheter från barn som berättar själva. Dock var allt material på engelska och slutsatsen blev att liknande filmer på svenska hade varit mycket bra verktyg för att hjälpa till att förklara hur stamning fungerar. Det kan kanske vara något för Stamningsförbundet att driva? Vi kom även in på lag och rätt. Skollagen ger ju faktiskt ett stammande barn rätt till att få hjälp och anpassad undervisning. Som för- älder är det ibland bra att känna till lagen, för att kunna tilltala en rektor med rätt vokabulär.

Nyttigt att reflektera

Som helhet får jag säga att dagen var mycket givande, det är inte ofta som man får tid att fundera på bara stamningen och på hur den påverkar ens barn. Det var nyttigt att reflektera och vi fick ta del av många intressanta åsikter och erfarenheter. Det kastade nytt ljus på hur man kan stötta barnen och framförallt på hur man kan hjälpa dem att vara sig själva och kunna leva med sin stamning utan att hämmas eller skämmas. Efter en välbehövlig paus samlades både barn och vuxna till middag och lite fler lekar tillsammans. Det är fascinerande hur väl både barn och vuxna lyckas lära känna varandra på kort tid!

Hjälpmedel och terapier

Söndag förmiddag fortsatte med en diskussion om hjälpmedel och terapier, allt från hur man som stammande person kan komma förbi ”hacket” och mjuka upp sitt tal, till tekniska hjälpmedel såsom SpeechEasy eller Smalltalk. En liten övning för oss föräldrar belyste också hur svårt och jobbigt det faktiskt är att styra sitt tal på ett visst sätt. Bara att tala medvetet långsamt är påfrestande.

Avslutning med vernissage

Under tiden som vi föräldrar pratades vid gjorde barnen teckningar om stamning och riggade för vernissage för oss föräldrar. Dessutom dök en reporter från Sundsvalls tidning lägligt upp.Efter en avslutande lunch drog alla åt var sitt håll, men med många goda minnen och tankar i bagaget. Några av oss har också nöjet att se fram emot Gotlandslägret i augusti. Jag är övertygad om att barnen har haft mycket roligt, men framförallt att de har känt sig som ”alla andra”. De har faktiskt inte tänkt så mycket på sin stamning. Möjligtvis har de förundrats över hur olika stamningen kan låta. Att en träff som denna stärker barnens självkänsla är jag säker på, något som dottern bekräftade själv på morgonen efter lägrets slut. Hon tittade nöjt på sitt nya armband med texten ”Det är coolt att stamma” och sa lite fundersamt - det är ju rätt coolt att stamma faktiskt, vi får ju ha kul och träffa nya kompisar! Av: Daniel Frosterud Mölnlycke


 

Filippa om Stamningslägret

Jag var jättespänd inför resan till Sundsvall, det skulle bli kul att träffa nya kompisar och några gamla sedan Vimmerbylägret. Det var pirrigt hela flygresan. Vi hämtades av Viggo-blå och hans mamma. Vid Sidsjö hotell fanns det en hage med får, ett får lammade när vi kom, fast det gick in i skjulet. Kul att träffa Kim igen, hon är bra på att lyssna. Kul att träffa Viggogrön och Sigge från Vimmerbylägret igen också. På kvällen spelade vi bordtennis, åt mat och körde namnlekar. Alla fick godis som pris på en tipspromenad, och jag och pappa vann tillsammans med Vera och hennes pappa.

På lördagen gjorde vi barn en utflykt till ”Fångarna på fortet”. Det fanns flera olika celler med uppgifter, den roligaste var med stora trä- ningsbollar som man skulle flytta för komma åt att trycka på knappar på väggarna samtidigt. Blås-tennis var också roligt! Efteråt fick alla glass. På söndagen såg vi en film om en tjej och en papegoja. Tjejen stammade och fågeln kunde hjälpa henne genom att säga ordet som hon stammade på, men föräldrarna hjälpte henne för mycket hela tiden. Under tiden gjorde vi teckningar om stamning, jag gjorde en tjej som satt på en häst och sa ”att stamma är som att rida, det hoppar hela tiden”. Det kom en fotograf och tog bilder på oss och på våra teckningar.

Vi fick en lapp att skriva något om helgen på, sedan stoppade vi lappen i en ballong och sedan skulle vi bolla med ballongerna i luften och sedan smälla dem. Jag skrev ”Askul” på min lapp! Det är kul att träffa nya kompisar som stammar, jag kände ingen som stammade förut. Av: Filippa Frosterud *Då lägret hade två deltagare med samma namn (Viggo), fick det bli smeknamn efter barnens tröjfärger. Det blev alltså en Viggoblå och en Viggo-grön.


 

Se ett reportage från lägret på Sundsvalls Tidnings hemsida: www.st.nu/medelpad/sundsvall/helglager-for-stammande-barn-i-sidsjo

Om barnläger: 

Vi leker med barnen och åker på utflykt, medan föräldrarna träffar andra föräldrar och, tillsammans med logopeder, lär sig mer om stamning och behandlingsformer, samt vad de kan göra för att hjälpa sitt barn i hemmet och skolan.

Kostnad för ett barn (6-14 år) och en förälder kommer snart. Då ingår dubbelrum, all mat från fredag kväll till söndag lunch, entreavgifter m.m.Övriga familjemedlemmar  kan följa med till självkostnadspris i mån av plats!
 

Vill du som logopedstudent delta (på egen bekostnad), hör av dig.

Obs! Platserna brukar gå åt snabbt, så först till kvarn.....

Anmälan samt frågor sker till Kim Lindbom Carlsson påboingecarlsson@telia.com, 0171-92209.

Varmt välkomna!!!

I vänsterspalten kan du se hur kul vi hade tidigare år!

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag