Familjeläger 2013

RÖSTER OM BARNLÄGRET I VISBY 2013

Familjen Lange Bengtsson har för första gången varit på Stamningsförbundets Gotlandsläger i Visby 2-5 augusti 2013 för barn och föräldrar. Här rapporterar Lisa Lange Bentsson om hur det var, samt berättar om sina upplevelser.

 

Jag är nyss hemkommen från ett fantastiskt läger på Gotland med min familj. Ett läger som min familj, och särskilt min son Rasmus, kommer att bära med oss och tänka tillbaka på många gånger. Det är ett läger som vi garanterat kommer att komma tillbaka till nästa år. De fantastiska ledarna Kim, Maria, Anita och Suzy har verkligen ordnat och fixat så att lägret ska bli så bra som möjligt!

På fredagskvällen, efter det att vi hade installerat oss i lägenheterna, åkte vi och åt. Sedan landade vi på Europas största glassbar, där det fanns över 180 olika glassorter. Tack vare Anna-Karin, som är bosatt på Gotland, fick vi en stadsvandring i Visby, där vi fick lite härlig skönsång på Gotländska, samt många otroligt vackra bilder. Trots att magen var så mätt efter all mat och glass, stannade vi givetvis även till i Pippis godisbutik. Klockan hade nu blivit sen kväll, och våra barn var trötta i både ben och huvud efter en första dag på Gotland. Vi begav oss hemåt till lägenheterna, och somnade innan huvudet hamnade på kudden. 

Upp och hoppa nästa dag för att äta frukost klockan åtta. Och vilken frukost! Jag var inte ens hungrig efter all mat och glass kvällen innan, men vem kunde bara motstå denna frukostbuffé med bland annat kokta ägg, bacon, gröt, fil och juice? Inte jag i alla fall! Vår underbara busschaufför körde hälften av föräldrarna tillbaka till lägenheterna för att fortsätta med en föreläsning tillsammans med Anita. Vi andra föräldrar och barn fick skjuts ner till parken i Almedalen, där vi matade ankorna och där barnen lekte av sig i den fina lekparken. Efter det blev det besök på Visby Museum, följt av otroligt god mat på en barnvänlig restaurant. Kvällen avslutades med en rundvandring i tuff-tuff tåget, något som var väldigt uppskattat då det erbjöd ett tillfälle att vila benen. Visby är så vackert!

Vi återförenades med de andra föräldrarna, och med Anita åkte vi sedan med buss till Vikingabyn, där alla fick en guidad tur runt byn för att få en historisk överblick över hur de levde på medeltiden. Vi fick också prova på att baka eget bröd, pärla eget smycke, utöva mångkamp såsom dragkamp, yxkastning och bågskytte. Nu började många bli trötta, och då smakade det gott med lite mellanmål. En strålande och varm dag tar på krafterna, men än var inte dagen slut. Personligen så bara älskar jag gårdsbutiker, så efter äventyret på Vikingabyn åkte vi till ett fantastiskt vackert ställe som heter Krusmyntagården, där det verkligen fanns allt vad en gårdsbutik ska ha. En enastående vacker utsikt över havet, stor härlig lekplats, butik med så många roliga saker att handla och ett fint ställe att äta på. Detta var ett ställe som jag och min familj kom att besöka fler gånger under dagarna på Gotland. 

Väl hemma vid lägenheterna blev det en tipspromenad ner till en lekpark i närheten, där dagen avslutades med vinstpaket till alla barn, och man fick sedan fritt att göra vad man ville resten av kvällen. Vissa gick hem, medan andra gav sig av till Visby igen för att njuta av det sista som kvällen hade att erbjuda. Känslan av at gå genom Visby när solen lyser upp Ringmuren är otrolig. Stegen hem till sängen var tunga, och ännu en underbar dag var över. 

Söndagen började med en härlig frukost, sedan var det fritt att göra vad vi ville. Min familj åkte i väg till Snäck då dagen bjöd på sol, och mina barn längtade efter att få bada. Det var efter badet som gårdsbutiken Krusmyntagården fick ännu ett besök av oss. Kunde man bara köpa mer? Japp, det gick alldeles utmärkt! 

Kim och hennes mamma bjöd på en härligt god sommarbuffé med bland annat potatissallad, tunnbrödsrullar med olika fyllningar, minipaj med soltorkade tomater och mycket, mycket mer. Efter denna underbart goda buffé hade vi återigen fritt att göra vad vi ville. Några badade, vissa vilade, andra gick på medeltidsmarknaden. På söndagen började nämligen Medeltidsveckan. Min familj har aldrig varit på Gotland tidigare, så inte nog med att vi fick se denna vackra ö som bjöd på magiska ögonblicken. Vi fick även vara med om denna roliga vecka tillsammans med gycklare och marknadsstånd, som sålde allt som hörde medeltiden till. Att få se så många (både gotlänningar och turister) utklädda till medeltidsfolk var så häftigt! Man blev riktigt sugen på att skaffa kläder till nästa år. 

Kvällen kom, och alla från lägret gick ner till stranden för att få uppleva ett gycklarspel med eldslukare och magdansöser. Här hade man velat stoppa tiden, så vackert var det. Barnen ”kastade macka” i havet, vissa satt ner och bara njöt, andra badade fötterna. Jag försöker att hitta ett ord som skulle kunna beskriva denna stund, men det enda ord jag kan komma på är ”magiskt”. 

Tyvärr så kom måndagen snabbare än vad vi hade velat att den skulle göra. Ögonblicket kom då tårarna skulle rinna, saknaden skulle infinna sig, och längtan till nästa år då man får träffas igen skulle komma. På väg till frukosten började jag att tänka på dessa dagar tillsammans med alla underbara föräldrar, och inte minst dessa otroliga barn och ledare. Redan då fällde jag några tårar, för jag ville inte att detta skulle ta slut. Jag ville fortsätta några dagar till! Jag ville kramar alla, hålla hårt om alla, och aldrig släppa taget. 

Min Rasmus mår så otroligt bra tillsammans med andra barn som stammar, där han kan få känna sig ”normal”, där han kan få leka och prata med andra som han vet lyssna färdigt, och inte ignorera honom på grund av hur han pratar. Där han kan få vara den han är, vår Rasmus. Här hemma är det så svårt att förklarar hur folk ska vara när de pratar med Rasmus, men på detta läger är det normalt att stamma. Denna tid på lägret har för mig varit en fristad. Här har även jag kunnat känna mig fri och kunnat slappna av. Jag har inte behövt fokusera på om andra lyssna på Rasmus, eller om de förstår honom. Jag satt en kväll och bara tittade på alla barnen, och lyssnade på hur olika de stammade. Jag var så lycklig, och helt upprymd av känslan. För mig och min man Christian blev valet att ta med oss resten av våra barn (Nellie 4 år och William 7 år) inget vi ångra. Även de fick se att det finns andra än storebror som stammar. Ingen på lägret gjorde någon större sak av att ha ett syskon som stammar, det var så naturligt. 

Tusen tack alla för detta underbara läger. Tack till alla ledarna, och framförallt till Anita och Kim, som gör att dessa läger blir av. Tack till alla föräldrar som man kan få prata med, och skaffa nya vänner för livet. Inte minst ett stort tack till alla barn, stammande som icke stammande, ni är fantastiska. Låt ingen hindra er från att prata och säga vad ni tycker och tänker. Låt ingen tala om för er hur ni ska beter er, eller hur ni ska prata. Sträck på er och var stolta över att ni är den ni är, för ingen är så fantastisk som du är. Du är unik!

Text: Lisa Lange Bengtsson

 


 

Även familjen Edwardzon var på årets läger, och har följande tankar att tillägga:

 

Då är vi hemkomna från Visby och Gotlandslägret 2013. Vi är Charles 11 år som stammar, hans storebror Love 14 år, och vi föräldrar Malin och Christer. Det är med saknad som vi kommer hem. Lägret var helt underbart! Även när vi var där, men än mer nu i efterhand, förstår vi att ledarna har lagt ner mycket tid och engagemang för att planera lägret. Det var bara att följa med i schemat. Allt fungerade perfekt, med fokus på barnen. Det gavs även möjligheter för oss föräldrar att lära känna varandra och varandras barn. 

Detta var första gången som vi var med på ett läger som Stamningsförbundet arrangerar, men det var definitivt inte den sista. Det är många känslor som vi känner nu efteråt. Vi är glada och lyckliga, och har fått en nytändning. Vi känner att vi inte är ensamma om att vara föräldrar till ett stammande barn, vi har lärt känna både barn och föräldrar som vi nu kan fortsätta och ha kontakt med. 

För att sammanfatta hur Charles upplevde lägret så beskrivs det bäst genom det han sa när vi var på Gotland: ”detta är livet, fett många som stammar”. 

Text: Malin Edwardzon, sonen Charles & pappa Christer

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag