ISD - Jan berättar

Att stamma

 

Det är inte alltid lätt i våran vardag.

Att vi i skolan, på jobbet, på fritiden, möter på människor som är helt oförstående.

Oförstående människor som inte förstår sig på stamning.

Oftast är det människor som egentligen är trevliga.

Människor som på grund av okunskap agerar okänsligt mot människor som stammar.

Jag har något att säga er, och ni lyssnar på mig.

Att få ha den känslan är stort för en person som mig.

Som länge varit tyst.

Som länge varit blyg.

Stamning är svårt.

Svårt för en själv att acceptera, när man bara vill prata lika flytande som de andra.

Svårt för omgivningen, som inte vet hur de ska reagera.

Ska de hjälpa till? Nej!

Säga de ord de tror vill få fram åt dig? Verkligen inte!

Kan stamning vara roligt? Ja, men långt ifrån alltid.

Kan man skratta åt det? Ja, så länge man skrattar med person, och inte åt person ifråga.

Humor kan ju även vara igenkänning.

Det är några av de frågeställningar som går igenom människors sinnen, när de kommer i

kontakt med stamning.

Om det så är en självupplevd känsla, eller något man hört berättats om.

Det är inte alltid lätt i våran vardag.

/Jan Karlsson

_______________________________________________________________________

Har du en berättelse, i text, video, ljud, eller varför inte en teckning, kontakta kansliet@stamning.se
 

För fler berättelser, se vänster spalt.

Tillbaka till uppropet

Tillbaka till den internationella stamningsdagen 

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag