Världskongress 2013

 

ISAD logo 1

10-13 Juni 2013, anordnades den tionde världskongressen för människor som stammar och alla som jobbar med och är intresserade av stamning. Det blev i Lunteren, Nederländerna.

Världskongressen anordnades av den nederländska stamningsorganisationen Demosthenes med ett gediget program och internationellt kända huvudtalare och ett kongresscentrum som var perfekt för ändamålet. Kongressen är en världskongress för personer som stammar, av personer som stammar och människor som på något sätt är involverade i stamning.

Följande var huvudtalare (keynote speakers): 

  • •Anita Blom (Sverige)
  • •Marie-Christine Franken (Nederländerna)
  • •Shinji Ito (Japan)
  • •David Mitchell (Irland)
  • •Katherine Preston (USA)
  • •David Shapiro (USA)
  • •Michael O'Shea (Irland)

Förutom dessa huvudtalare var det många workshops och presentationer av deltagare. Det anordnades även en specialdag för stamningsbehandlare med Dr. David Shapiro.

Det blev ett socialt program på tisdag eftermiddag med naturligtvis en cyrkeltur och ett besök till Kröller-Möller museet, med stora verk från  Van Gogh, Picasso och Mondriaan, samt en gala diner i ett riktigt slott på onsdag kväll. Det blev inte bara ett gediget program med något för alla, såsom forskningsresultat, personliga berättelser, workshops, behandlingsmetoder och mycket annat som hade något för personer som stammar, anhöriga, behandlare och alla andra som av någon anledning är intresserad av stamning. Det gavs även utrymme till sociala aktiviteter och kultur, såsom filmfestivalet Look & Roll, underhållning, karaoke och dans i källaren varje kväll och det var fantastiskt att träffa människor från hela världen att umgås med.

Information och inspelade keynote speeches finns fortfarande kvar på http://congress.richardb.nl/


Här en rapport från olika talare och workshops. Längre ner följer en övergripande rapport från världskongressen.

Marie-Christine Franke - Förskolebarn och föräldrar
Marie-Christine Franken är en logoped från Nederländerna som även forskar om stamning hos barn. Hon har just avslutat en studie om förskolebarn. Just nu är det Lidcombe och DCM (Demands and Capacities Mo-del) som är störst. De både tekniker-na liknar varandra då de går ut på att föräldrarna utbildas till behandlare. Båda metoderna sägs ge bra resultat, men Franke påpekar att succésiffrorna från olika behandlingsmetoder inte är någon garanti för att terapin är mirakulös, eftersom många barn blir stamningsfria utan behandling (79 procent). Det finns inte heller några långtidsstudier på hur barnen upplever att föräldrarna blir behandlare. Hon påpekar också att det är viktigt att mäta barnens tal även utanför terapirummet. Att föräldrarna behöver tas med i behandlingen visas av den höga procentsatsen (80 procent) av oroliga föräldrar. Skrämmande är även att 38 procent av föräldrarna till känslor, som leder till handlingar, som leder till resultat. Fråga dig observerade att deras stammande barn blir retade. Det första året är viktigast för att veta hur stamningen utvecklas, om den går över av sig själv, om den behöver behandlas för att minska, eller om den kommer att kvarstå. Därför är det viktigt att man direkt söker hjälp när ett barn börjar stamma. 

Harry Dhillon - Att uppnå bättre resultat

Man kan ändra sina resultat genom att helt enkelt ändra sitt synsätt och tankemönster. Händelser + tankar = känslor. Det som händer omkring oss styr ofta det vi känner, men det kan bli tvärtom! Och kan vi inte förändra situationen, så kan vi i alla fall förändra hur vi upplever den. Vi kör oftast på autopilot utan att undra varför det blir som det blir. Egentligen kan vi dock förändra våra liv genom att förändra våra tankar och känslor. Genom olika roliga övningar, som fick alla att bli engagerade och förväntansfulla, fick vi ändra våra egna förväntningar. Vi fick lära oss att se annorlunda på olika problem, som sedan ej visade sig vara problem. Våra känslor och handlingar var helt påverkade av våra negativa tankar. Vi kan påverka hur vi upplever och känner. Tankar leder själv: vilket resultatet vill jag uppnå? Vilka åtgärder kan jag tillgå? Vilka känslor behöver jag för att uppnå det jag önskar? 

David Mitchell - 13 sätt att se på stamning

David Mitchell är författare med många utmärkelser. Hans bok ”Black Swan Green” handlar om en man som stammar, och är egentligen en autobiografi. Boken används av många logopeder. Även i andra av hans böcker förekommer en person som stammar, där han använder karaktären till att utbilda läsaren om stamning. I talet tog han upp olika aspekter av stamning på ett fängslande och humoristiskt sätt.  

Anita Blom, Christine Simpson, Anja Herde & Pamela Mertz (via Skype) - Kvinnor som stammar

Kvinnofrågor förbises ofta, eftersom kvinnor är en "minoritet inom en minoritet " i stamningsvärlden. Dessa fyra stammande kvinnor har dock satt stamning på den internationella kartan, och ledde en diskussion kring en del frågor som berörde just kvinnor som stammar. Ämnen som diskuterades var bland annat: hur stamning påverkar vår identitet som kvinnor, hur det är att vara mamma/vårdare som stammar, hormonella influenser, självkänsla/självförtroende, att vara en minoritet på stamningsträffar, arbetsplatsfrågor, diskriminering, samt vikten av att prata med andra kvinnor som stammar/att ha nätverk för kvinnor. Det blev diskussioner med många känslor, tårar och skratt. 

Dr. David Shapiro - Vad betyder det att stamma

David Shapiro är en framstående logoped, forskare och professor. Han är ordförande i IFA (International Fluency Association), förelässer runtom i världen, och har skrivit boken Stuttering Intervention - A Collaborative Journey to Fluency Freedom. I sitt tal pratar han på ett mycket personligt sätt om hur han började stamma, om sina erfarenheter, och om hur han tog revansch genom att bli logoped. Sedan dess har han nämligen ägnat sitt liv åt att hjälpa och utbilda andra. När han utbildar lägger han stort fokus på hur det är att stamma, från en stammande persons synvinkel. Han påpekar att vi inte bara ska fokusera på talet. Då skjuts personer som stammar i bakgrunden. Istället ska vi alltid se människan, och lyssna och lära av henne. Många berördes av Shapiros föreläsning. Efter hans föreläsning hade han en utbildningsdag med lopopeder, som var mycket uppskattad.

Peter Dhu - Hur man når personlig framgång genom mod och ett positivt sinne

De flesta personer stöter på hinder eller oväntade händelser i sitt liv, men trots det så uppnår många människor ändå sina mål och sin fulla potential. Hur gör de då? Peter Dhu pratade om sin svåra stamning och sin iver inför att tala. Han är nu med i fyra toastmasters-klubbar, och tjänar sitt levebröd som motiverande talare. Han pratade om rädsla, val, ägande, vanor, komfortzoner, tankar, självpeppande och stöd, samt visade oss en rad olika strategier och verktyg som alla kan använda för att uppnå den framgång man strävar efter.  

Anita Blom och Richard Bourgondiën - Ungdomar är framtiden

I denna workshop diskuterade vi med stammande ungdomar från världens alla hörn om hur vi kan göra skillnad. Vi fick höra personliga berättelser, önskemål om förändringar, i skolan, på arbetsplatsen och även inom stamningsföreningar, samt hur vi tillsammans kan göra något åt det. 

Michael O'Shea - Jag lärde mig att stamma, jag lärde mig att sluta stamma

Michael O’Shea berättade om sin uppväxt med svår stamning (läs gärna hans bok ”Why I called my sister Harry”, tidigare recenserad i KommUNIKation). Han berättade bland annat om att han blev misshandlad av en nunna och en rektor på grund av sin stamning, blev behandlad av en djävulsutdrivare, samt om andra traumatiska upplevelser som gav upphov till skamkänslor och låg självkänsla. Michael är idag en erkänd internationell talare i ämnet stamning, samt personlig tränare inom McGuire-programmet. Hans fru Monica har spelat en stor roll under den tiden Michael inte kunde tala, och har sedan behövt ändra hela sin syn och livsstil när Michael lärde sig att tala flytande. 

Elaine Robin och Scott Yeager - Våra berättelser

I denna workshop kunde vi lyssna på ett samtal i intervjuform mellan en framstående stammande logoped (Elaine) och en stammande man (Scott). De berättade om sin 30-åriga resa mot att hitta ett sätt att tala och leva, som de kände sig trygga och bekväma med. De poängterade också vikten av att prata om stamning med andra människor. 

Anita Blom - Stamning, nästa generationen

Jag pratade om min uppväxt och mina erfarenheter, med fokus på att det har hänt så lite i samhället. Fortfarande får vi höra att elever mår dåligt, att stamning växer bort, att man inte får det jobb, det stöd och det bemötande som borde vara naturligt. Men vi får även höra att mycket beror på oss själva för att vi accepterar (åtminstone offentligt) situationen, tiger om stamning och vad det innebär att stamma, och att vi låter andra välja vilken väg vi ska ta i livet. Det är dags att komma ut ur tystnaden och bana en egen väg, om inte för oss själva så åtminstone för de som kommer efter oss. Presentationen visualiserades med starka bilder och ordspråk som inte lämnade någon oberörd och som gav tårar, kraft och engagemang hos åhörarna. Jag hoppas att ha inspirerat många att komma ut ur tystnaden och att ta tag i sitt liv. 

Shinji Ito - Berätta om stamning : Ett bemötande från negativt till bekräftelse

Shinji startade en självhjälpsgrupp i Japan redan i 1965 och han och hans grupp var värdar för den första världskongressen för stammande personer. Han är VD för Japan Stuttering Project, har en privat praktik och lär ut talträning till och övervakar lärare som arbetar med barn som stammar i det offentliga skolsystemet. Han har även skrivit böcker i ämnet. Hans stora passion är barnlägger dit det senast kom hela 151 personer och som förändrar deras syn på stamningen. Han poängterar att det är viktigt att inte vilja bota stamning med behandling eller medicinering, då det inte finns varken tillfredsställande förklaring, behandling eller bot idag. Det är ofta inte stamningen i sig som är problemet, utan bemötandet. Det är viktigt att bekräfta sin stamning och leva ett vanligt liv, då förändras stamningen ändå. Självhjälp, att träffa andra som stammar, är mycket viktigt och är terapi i sig. Att förvandla det negativa synsättet till en positiv, bejakande, bekräftelse är av stor vikt och till stor hjälp. Han uppger den stammande sångaren Scatman John som ett exempel, som, genom att sjunga om sin stamning på ett helt nytt sätt, blev världsberömd och banade vägen för andra. Detsamma gäller för filmen The King’s Speech. Jag blev efteråt tillfrågad att äta lunch med Shinji och hade en mycket givande diskussion kring våra respektive föreläsningar. 

Anita Blom och Richard Bourgondiën - Nationella organisationer

- Anita och Richard inledde passet där olika stamningsorganisationer berättade om sig själva för att hitta gemensamma nämnare och lära sig av varandras misstag och framgångar. Edwin Farr från ELSA (som grundades 1990) var först ut och berättade om ELSA. Erik Lamens, ordförande, pratade om den belgiska stamningsföreningen som startades för två år sedan. Han berättade hur och varför detta skedde, samt talade om framgångar och problem. De har precis varit med i ett tv-program med ett reportage om stamning, och har även kontaktat radiokanaler och bett dem spela stamningslåtar på den internationella stamningsdagen. Mer information på:www.belgische-stottervereniging.be/stottermuziek

- Leonoor Oonk, Joeri van Oormondt berättade om sitt PR-arbete inom stamningsfederationen i Holland, som är ett samarbete mellan stamningsföreningen och logopedorganisationen. De fick till stånd en tv-reklam i samarbete med landets ledande varuhus, med en stamnande utropare. De uppmanade oss alla att ta kontakt med reklamföretag som kan erbjuda gratis reklam. De har själva gjort mycket bra affischer som uppmanar till diskussion.

- Eeva Nurvala, Linda Bäckström och Satu Nygren berättade om sin stamning, hur den påverkat dem, hur ELSA lägret har förändrat deras synsätt och hur de nu är aktiva inom den finska stamningsföreningen som stammande ungdomar. 

Katherine Preston - Att sträva efter att bli en bra talare

Katherine är författare till den nyutkommna, fantastiska boken “Out With It: How Stuttering Helped Me Find My Voice” (www.katherinepreston.com). Boken behandlar hennes livsberättelse med stamning i bagaget, hennes resa till acceptans, samt intervjuer med över hundra personer som stammar, samt med behandlare och forskare. Att så många jobbar dagligen med att möta sina rädslor och möta andra som stammar har visat att vi är starkare än vad vi själva tror. Under föreläsningen påpekade hon vikten av att inte nödvändigtvis behöva sträva efter ett flytande tal, utan efter att bli en bra talare. Hon berättade även om svårigheten med att få boken att bli publicerad. Den som tänker skriva en egen bok måste se till att den berör även icke-stammande personer. Hon berättade på ett humoristiskt, känslosamt sätt och berörde alla. 

Zainab el Youssfi - Hur man kommer over din stora besatthet

Den unga Zaineb berättade om vikten av den kognitiva och emotionella komponenten i stamningsterapi. Stamning är mer än bara ett sätt att tala. Innan vi talar har vi en hel del negativa tankar som går genom vårt sinne. Dessa negativa tankar har en enorm inverkan på hur vi ser på oss själva och det faktum att vi stammar. Det är viktigt att inte (enbart) söka en lösning, baserad på talet, och att inte tro på behandlingar som utlovar bot, särskilt inte inom en mycket kort tid. Det gäller att hitta ett sätt att acceptera och hantera utmaningar i vardagen. Att acceptera din stamning betyder inte att du ger upp, utan det betyder att du är redo att göra något åt det, att helt enkelt tillåta dig själv att stamma, vilket i sin tur hjälper till att förbättra ditt tal. 

Information och inspelade keynote speeches finns fortfarande kvar på http://congress.richardb.nl/

Anita S. Blom

Internationellt ombud

anitasblom@gmail.com 


Övergripande rapport från världskongressen

Kommunikation september WC2013

ATT KOMMA HEM

Jag började stamma när jag var 9. Stamningen förvandlade mig från ett öppet, utåtriktat, holländskt barn, till en tyst, svår mobbad och självmordsbenägen ungdom. Ingen förstod eller hjälpte. Alla förnekade och gjorde alla fel som bara kunde begås. Familjen. Elever, såväl som lärare. Ja, även dåvarande logopeder. Och i år, 40 år senare, står jag här på scen, som keynote speaker (huvudtalare) och medorganisatör av världskongressen i Holland. Vem kunde tro det. Inte jag i alla fall. Och särskilt inte de som omringade mig i min ungdom. Att vara där det började, var ett av de största, och mest tacksamma, momenten i mitt liv.

Den här gången var jag omringad av flera hundra personer som stammar, logopeder, föräldrar, lärare och andra intresserad, som kom från världens alla hörn, för att delta i denna fest. För hur kan man kalla det något annat än en fest när man träffar likasinnade, för en del för första gången. Det är som att komma hem! Att dessutom lära sig mer om stamning, andra länders organisationer, behandling mm, gör det hela till en upplevelse som gynnar både hjärta och hjärna.

Kongressen anordnades inte i Amsterdam, utan i den delen av Holland som få känner till. Östra Holland består av ett stort naturskyddsområde, med (förhållandevis) mycket skog och hedar. Lunteren är en lite ort, omringad av natur, och genom att ha kongresscentret för oss själva, kunde vi vara oss själva, umgås inne, sitta på terrassen ute, vandra i skogen eller använda de förhyrda cyklarna. Det var mycket glädjande att se så många ungdomar (de flesta från de olika ELSA europeiska ungdomsläger), för då känns framtiden tryggad för stamningsföreningarna.

Innan själva kongressen började ISA mötet. (ISA, International Stuttering Association, är den internationella organisationen som sammanbinder världens alla förbund. ELSA, European League of Stuttering Associations, är dess europeiska motsvarighet.) Här valdes en ny styrelse, med Keith Boss från England som ny ordförande. Glädjande att se yngre människor även i denna styrelse. Några punkter som behandlades var bland annat nästa världskongress. Då bara ett land visat sitt intresse, blir nästa världskongress i Califonia (San Francisco eller San Diego) i 2016. Då den nationella kongressen redan drar 600-800 människor, förväntas världskongressen bli en enorm tillställning och jag är inte avundsjuk på ansvarige… Två dagar innan världskongressen planeras en forskningskonferens.

Samtidigt kom en annan fråga fram, nämligen om ISA och IFA ska ha en gemensam världskongress. Men då IFA (International Fluency Association) består av och fokuserar mest på behandlare finns, och har det alltid funnits, en viss tveksamhet bland många länder, för att inte löpa risk att försvinna som "ett fall" med ett fackligt jargong som en icke-insatt inte förstår sig på. Bara det faktum att de har en ”consumer day”, en dag för brukare, upprör mig, för ska man inte få vara med alla dagar, på en kongress som handlar om oss som stammar??? Och varför finns det så många internationella kongresser för therapeuter? Bara senaste året var det i flera länder i Europa, ex Kroatien och Italien.

Kan inte dessa konferenser slåss ihop? Att många behandlare är mer intresserade i stamning än i den som stammar, samt att flytande tal innehåller så mycket mer än bara stamning, är viktiga frågor att reda ut innan vi diskuterar en gemensam världskongress. Även att samarbeta med en liknande organisation för skenande tal (cluttering) var på tapeten, men även där var både för och emot, så kring den diskussionen är inte sista ordet sagt heller. Samtidigt är det viktigt för stammande personer och behandlare och forskare att komma närmare varandra. Så nu har det startats en arbetsgrupp som ska titta på det. Förslaget att redan ha nästa världskongress som en gemensam sådan i 2015 (då IFA planerat sin), verkar i dagsläget inte troligt.

En annan arbetsgrupp som jag nu ingår i är den online konferensen som årligen anordnas 1-22 oktober, med skriftliga föredrag från yrkesfolk såväl som personer som stammar i alla åldrar. Det kan handla om allt från upplevelser till behandling, från stamningsföreningar till forskning. Tidigare har Judy Kuster startat och burit det tunga lasset, men nu har ISA fått ta över bollen. Året tema är People Who Stutter Supporting Each Other (människor som stammar hjälper/stödjer varandra).Ta gärna en titt på tidigare konferenser via www.stutteringhomepage.com.

Stutter Social är en international chatgrupp via Google+, Google Hangout, där människor kan prata om olika ämnen, med eller utan video. Gruppen kan ha upp till tio personer. Det behövs flera värdar för att kunna ha chattar på olika tider, för att ge alla möjlighet att delta, så nu startar en grupp onsdagar kl 20, där jag är en av chatvärdarna. ISA hoppas att det kommer att bli fler chattar i olika tidszoner och att det kan bli chattrum för olika språk. Förhoppningsvis även en särskild för ungdomar och en för föräldrar till stammande barn. ISA hoppas också att fler kvinnor hittar till grupperna. Du kan hitta gruppen på internet och sociala medier.

Deklarationen för stamningsbehandling har utarbetats av olika personer i Europa. Det finns många falska och vilseledande påståenden om behandling på internet och på andra håll. Syftet med denna förklaring är att öka förståelsen för vad som väntar och hur man kan skydda sig mot besvikelse. Hela deklarationen kan läsas på http://www.isastutter.org/wp-content/uploads/2013/06/Declaration-for-Stuttering-Treatment.pdf. ISA uppmanar alla att komma med synpunkter. När deklarationen är färdigutarbetad är det tänkt att vara ett underlag som kan spridas till föräldrar, politiker, styrelser, media mm.

Det blev många intressanta föreläsningar under världskongressen. Det alla hade gemensamt var, att alla stammar och att språket hölls enkelt och personligt, oavsett om det var en personlig berättelse eller om det handlade om forskning eller behandling. Vet inte om det var någon föreläsare som inte lyckades beröra publiken till tårar. Det blev även en speciell dag för behandlare som bara den drog mer än 50 logopeder. Halva dagen var en del av kongressen, med föredrag och mingel, andra halvan, medan vi andra var på cykeltur, var mer specifikt om behandling.

Naturligtvis är en kongress i första hand som ett möte mellan människor, där man delar upplevelser, kunskap, skratt och tårar. Därför anordnas även en del sociala arrangemang. Som till exempel ovannämnda utflykten. Vi fick med oss lunchpaket och tog bussen till naturreservatet Hoge Veluwe, där vi fick besöka det berömda Kröller Möller museum med orginalmålningar från bland annat Van Gogh. Sedan fick alla uppleva det som är både roligt, nyttigt och kultförklarat i Holland: cykla! För en del var det första gången och vädrets makter var med oss, så det blev en trivsam upplevelse. (Inte minst att få logistiken att fungera!)

Även galamiddagen var en upplevelse. Kongressen innan fanns även då en så kallad gala dinner, men den bestod av en middag med inälvor, i ett förråd med undanskuffat material och upplyst av lysrör. Denna gång blev alla ombedda att klä sig som på ett bröllop och vi togs till ett slott, med fin middag och ett live band. Och för den som gillar att sjunga själv var det två karaoke kvällar med mycket sång och internationell glädje.

Vi fick även pressen att intressera sig genom att den kända holländska sångerskan Miss Montreal ställde upp på en lång intervju, inför oss och radion. (För stamning i sig, om så en världskongress, är inte lika intressant...) Hennes personliga berättelse, blandad med hennes tuffhet, gav stamning ett mycket positivt och kaxigt ansikte.

Mest imponerad blev jag av de båda organisatörerna. Ja, två unga människor Maartje Borghuis och Richard Bourgondiën, både i 30-årsåldern, som fått klara jobbet på egen hand. Visst fanns det en socialkommitté (där jag ingick i) som förberedde de sociala aktiviteterna och en programkommitté som förberedde föreläsningarna och workshops. Men hela organisationen, från det stora (att söka pengar, för kassören hade avgått) till det lilla (att se till att kablarna satt i datorerna) ordnades av dessa två.

Det är bara vi få invigda som märkte av de problem som hela tiden uppstod och som hjälpte till att lösa dem (som att bistå en tjej till sjukhuset, leta efter en gammal man, torka tårar, fylla deltagarkassar mm). All heder till dessa två för en sån väl genomförd världskongress! 

Så långt en övergripande redogörelse av världskongressen. 

Anita S. Blom

Internationellt ombud

anitasblom@gmail.com

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag