Europeiskt ungdomsläger 2014

ELSA (European League of Stuttering Associations, anordnade sitt nionde ungdomsläger i Nederländerna!

Från 19 till 25 Juli, välkomnades 32 stammande ungdomar från hela Europa som är mellan 18-28 år, som stammar och som är medlem i sitt stamningsförbund, till en härlig gård i östra Nederländerna.

Under en vecka anordnades olika aktiviteter, från workshops till karaoke, där de fick vänner för livet.

Från varje land erbjuds plats till fyra ungdomar, två ordinarie och två reserver, helst två killar och två tjejer. Om fler än fyra anmäler sig kommer förbundsstyrelsen att nominera fyra av dessa.

Har du varit med förut? Då kan vi sätta dig på reservlistan, men bara om du själv nominerat någon ny, för att ge alla en chans att delta. 

Vill du vara med nästa gång? Anmäl ditt intresse redan nu. Var med om en vecka som du inte kommer att glömma!

För mer information, gå in på www.elsa.info.

Vill du åka nästa gång? Har du frågor? Kontakta anitasblom@gmail.com.


Lägerrapport

Freja Franzén från Sverige fick åka på årets ELSA-läger (The European League of Stuttering Associations), som ägde rum i Holland. Här kommer hennes berättelse om en oförglömlig upplelse. 

Året var 2011. Jag hade precis kommit hem från skolan och tagit in posten. Till min glädje såg jag att en ny Kommunikation hade landat i brevlådan. Precis som vanligt bläddrade jag igenom tidningen för att titta efter intressanta artiklar och personer som jag kände. Det var då såg jag den: en artikel om att det var ett europeiskt ungdomsläger i Giggleswick, och att det var fritt fram att anmäla sitt intresse. Efter att ha läst igenom artikeln insåg jag det som jag trodde skulle krossa min ELSAdröm; man måste vara 18 år gammal för att deltaga. Vid det tillfället var jag bara 16 år, och jag skulle bara ha hunnit fylla 17 år vid lägrets början. Så jag fick helt enkelt vänta och hoppas på att det någon gång skulle bli ett till läger... 

Den som väntar på något gott väntar sällan för länge

19 juli 2014. Äntligen var dagen här. Dagen då jag efter över tre års väntan skulle få åka till Holland för att representera Sverige på ELSA Youth Meeting. Jag hade turen att få åka dit med min ”tvillingsyster” och partner in crime, Karolina Paulsrud. Detta kändes helt fantastiskt då hon och jag skulle få dela denna upplevelse. Efter en kort flygresa, en lång tågresa och två timmars väntan på Oss tågstation kom äntligen Richard (lägerledare) och hämtade oss. En halvtimme senare befann vi oss på De Heische Hoeve, ett stort och mysigt konferenscenter där vi skulle spendera veckan. Lägret var igång. 

En utmanande inledning

Jag tänker inte berätta allt vad vi gjorde varje dag, för då kommer nog den här artikeln att fylla ut hela tidningen. För trots att lägret bara varade i sex dagar kändes det som att jag var där i över en månad. Veckan var väldigt bra upplagd, och samtidigt utmanande mentalt. Redan första kvällen var vi tvungna att gå upp framför hela gruppen (cirka 40 människor totalt) och genomföra en presentation av oss själva på engelska, samt berätta om staden vi kom från. När jag fick reda på detta blev jag först väldigt nervös, då jag hatar att prata engelska framför folk. Samtidigt blev jag lite smått förvånad, då muntliga framträdande för stora grupper av människor på ett språk som inte är ditt modersmål inte brukar finnas med på stammares favoritlistor. Att vi inte heller fick välja när vi ville gå upp och prata gjorde inte det hela bättre. När ungefär 20 personer hade presenterat sig drogs mitt namn ur asken med namnlappar. Nervös, och med blicken i marken, gick jag upp och gav en kort presentation om mig själv, och gick sedan och satte mig fort därefter. Det var riktigt jobbigt, då jag oftast brukar undvika sådana situationer. Jag känner mig inte bekväm med min stamning på engelska. Bland alla som gick upp så såg man att det var många som tyckte att det var obekvämt och jobbigt, och jag förstod verkligen inte hur lägerledarna kunde utsätta oss för detta! När alla hade presenterat sig berättade Anita, Richard och Edwin att de har denna start på lägret så att alla ska se att samtliga deltagare stammar, och att det är okej att stamma. Det var alltså inte för att se vilka som vågade vara kvar som dessa presentationer hölls. 

Nytta förenades med nöje.

De efterföljande dagarna var väldigt intensiva! Workshops om kommunikation, kroppsspråk och public speaking blandades med föreläsningar om hur vi kan få fler ungdomar att engagera sig i Stamningsförbundet. Det hölls dessutom en mängd lekar och samarbetsövningar. Till en början tyckte jag att det verkade rätt så tråkigt med så många ”lektioner”, då jag var mer inställd på att bara ha kul under veckan. Efter ett tag fick jag dock erfara motsatsen! De workshops som hölls var otroligt lärorika och framkallade många skratt. Det fanns naturligtvis tid för fritid också! Bland annat anordnades en stor fotbollsturnering, pingis, israeliska utomhuslekar, och självklart lite stamningssnack. Vi delades även in i smågrupper där vi fick som uppgift att genomföra var sitt projekt. Varje grupp fick ett startkapital på 100 000 dollar, som vi skulle använda för att starta upp något som har med ungdomar och stamning och göra. Sedan skulle projekten redovisas i valfri form sista kvällen, något som jag kommer att återkomma till...

Att lära känna varandra och upptäcka landsbygden.

På tisdagen hade vi något som hette ”social aktivitet”. Vi fick reda på att vi skulle vara ute och upptäckta den holländska landsbygden hela dagen, samt lära känna varandra ordentligt. Hur vi skulle förflytta oss mellan de olika ställena var däremot inte helt officiellt. Turen började med att vi fick cykla på ett långt tåg med minicyklar i cirka 2 timmar! Detta var grymt kul, men lite småjobbigt. Sedan var det dags för picknick i det gröna med efterföljande sightseeing i en klassisk holländsk väderkvarn och ett slott. Färden fortsatte därefter via kanot, och avslutades till min glädje med tandemcyklar. Att cykla tandemcykel har varit min dröm sedan jag var ungefär åtta år, och det var lika roligt som jag hade trott.

En underbar mångfald.

En av de roligaste sakerna med veckan var ju självklart att träffa alla underbara människor! Det är otroligt hur man kan lära känna trettio personer så pass bra på så kort tid. Även om vi hade mycket schemalagd tid så fanns det ändå mycket utrymme för att bara umgås, prata och hitta på galna saker. En annan otroligt häftig sak var att det fanns så många olika nationaliteter representerade, och att lägret var internationellt. Det bidrog till att man fick möjlighet att lära sig mycket om många länder.

Nästan alla deltagare hade med sig godis och kakor från sina länder. Jag och Karolina hade med oss en hel del Marabou, men det var ingen som tyckte om denna choklad, så det slutade istället i ett stort chokladkrig. Vi blev också bjudna på israelisk frukost, vi fick lära oss allt från estländsk folkdans, spanska ramsor och räkneord på finska, till väldigt speciella kroatiska fotbollsregler. Jag och Karolina lärde även ut låttexten till ” Sommartider hej hej”. Resultatet bland deltagarna var dock blandat...

Kvällarna var helt fantastiska! Varje kväll startade med långbord och trerätters middag. Och jag överdriver inte om jag säger att maten jag åt under veckan var bland det godaste som jag har ätit under mina tjugo år. När alla deltagare hade ätit upp den alltid lika goda efterrätten så hade vi någon form av kvällsaktivitet. Detta kunde vara filmvisning, deltagares egna berättelser om stamning, sång och musik. Riktigt roligt! Därefter förbereddes dansgolvet, baren öppnade, och musiken sattes på maxvolym. 

En underbar final

På torsdagen, som var den sista riktiga dagen, avslutades lägret med ett ” farwell party”. Festen började med en stor BBQ-buffé tillsammans med inbjudna gäster och några gamla ELSA-deltagare. Till efterrätt fick vi Ben and Jerry-glass, och redan då visste jag att kvällen skulle bli oförglömlig! Därefter startade projektredovisningarna, som var fyllda med teater, sång, dans, filmer och lite stamningshumor. Min grupp hade valt att starta upp en förening för stammade ungdomar i Colombia. Vi redovisade det hela med en stor talangjakt, som urartade i skratt från såväl de colombianska deltagarna som från resten av publiken. Efter två och en halv timme hade alla grupper redovisat färdigt, och då startade festen på riktigt! Natten och morgonen därpå fylldes med karaoke, dans och andra upptåg. 

Ett minne för livet

Sammanfattningsvis hade jag en helt otrolig vecka, helt klart en av de bästa i mitt liv. Det som var extra speciellt med den här veckan var att jag har fått ett helt annat perspektiv och syn på min stamning. Jag har blivit mycket öppnare med min stamning, samtidigt som jag har blivit intresserad av att engagera mig i Stamningsförbundet. Jag har förstått hur lyckligt lottade vi i Sverige är som har läger och träffar för ungdomar som stammar. Det fanns inte ett annat land som hade ett ungdomsläger, så för många deltagare var det första gången som de träffade någon i sin egna ålder som stammade. 

ELSA Youth Meeting har gett mig vänner från hela Europa, samt har bjudit på mycket skratt och glädje. Om du någon gång har möjlighet att åka på ett möte, så ansök om att få åka! Kanske är det den här artikeln som är början på ditt ELSA-äventyr? 

Av: Freja Franzén 

EYM2014

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag