Härnösand 2012

Ungdomsveckan i Härnösand har funnits sedan år 2000. Det har bara blivit större och större för varje år som har gått. Tänk er en plats där drygt sextio personer med olika karaktärer och unika egenskaper samlas, med egentligen bara en gemensam nämnare: stamning. De flesta stammar, andra jobbar med stamning och några gör faktiskt både och. Tillsammans skapar vi faktiskt det bästa lägret i hela världen.

Jag rekommenderar starkt att unna dig själv chansen att åka till Härnösandslägret. För det är faktiskt en av dem bästa valen jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag åkte dit första gången som 13 åring och nu är jag 17 år. Lägret har inte bara hjälpt mig med min stamning, utan det har även hjälpt mig att växa som person. Det är en förmån att få komma hit. Detta är en plats som gör veckan till den bästa veckan på hela året. Det har även hjälpt mig att hitta vänner för livet och jag skulle önska att flera tog chansen att åka hit. 

Söndagens börjar med resan till lägret. Det är deltagare och ledare från hela Sverige, även ett fåtal från Danmark. På bussen från Härnösand till Utviksgården så får man se dem flesta som kommer att delta på årets läger. Man ser också hur de som har varit där tidigare år bemöter nya deltagare på ett mycket behjärtansvärt sätt. Väl framme vid Utviksgården väntar alla lägrets ledare och deltagarna som har åkt bil. Så fort man klivit ur bussen blir det ett stort kramkalas och hälsande.

Man delar rum med 4-12 personer, med en blandning av både nya och gamla deltagare, som är en del av sammanhållningen och gemenskapen. Utviksgården ligger mitt ute i skogen vilket känns helt rätt eftersom man spenderar 24 timmar om dygnet tillsammans med varandra och man har ingen utomstående kontakt. Första kvällen brukar vara ganska lugn. Under första kvällen sker en samling som består av information. Därefter får man en ledig kväll att stadga sig på lägret. Schemat under veckan ser i stort sätt likadant ut samtliga dagar. Det serveras väldiga mängder mat som lagas av den otroligt skickliga kocken, Max. Alla gemensamma samlingar är obligatoriska. Man samlas under ett flertal gånger varje dag och har bland annat lekar, samtalsgrupper, tävlingar och mycket mer. 

Efter all information börjar den roliga delen! Första dagen handlar mycket om att lära känna varandra med många lära känna övningar. Därefter blir man fotograferad en och en. Senare under dagen hängs korten upp med namn under så man vet vad alla heter. Därefter är det lite samlingar, lite fritid och mycket umgänge. Man märker redan efter första dagen hur folk börjar öppna sig mera för varandra och alla blir som en enhet. Andra dagen, tror alla, börjar med lekar som vanligt. Men jag, Stoffe, Crille och Danne har en liten ”dagens special” när alla är som tröttast. Stoffe går upp och säger att vi måste ha en upppiggande låt. Danne börjar spela på sin gitarr, en gammal goding från 2011 lägret. Då hoppar jag och Crille fram och sjunger med. Och rätt som det är börjar vi köra en egen skriven låt som handlar om Härnösandslägret. Detta blir en stor hit som jag hoppas snarast hamnar på ”svensktoppen”. Sedan sker de vanliga aktiviteterna, förutom något som kallas ”Ordet är fritt” som sker på tisdagar och på fredagar. Då kan man gå fram till ett talarbås och prata inför alla. Första gången man har ordet är det fritt får. Man tar en lapp där det står en fråga på som man får svara på. Detta är ett bra sätt att öva sig på att prata inför andra människor. ”Ordet är fritt” är också helt frivilligt, liksom alla övriga aktiviteterna. Jag vill påpeka att samtalsgrupperna som man har varje dag är ett mycket bra sätt att få reda på hur andra har upplevt en viss situation på grund av stamningen. Varje dag i samtalsgrupperna sitter man med olika personer och man får ett vardagligt tema att prata om.

Onsdagen gör vi en utflykt, beroende på vädret. Molnen styr lite denna dag men vi tar ändå beslutet att åka till stranden istället för badhuset, vilket jag tycker är underbart. När vi väl är framme vid stranden blåser det huggorm, men alla är relativt nöjda ändå. För ”ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir”. Under denna strand dag pågår många olika aktiviteter. Några spelar volleyboll, några spår varandra och några pratar. Själv spelar jag minigolf, som resulter i en promenadseger. Precis när vi ska åka hem öppnar sig himlen och regnet bara öser ner! ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. När vi väl kommer tillbaka är det städning av Utviksgården. Freja och Sia är städansvariga och jag blir tilldelad hedersuppdraget som vice städansvarig på en toalett. Lite senare på kvällen är det högtid för den årliga femkampen och jag är taggad till tusen. Det är otroligt roligt. För mitt lag, ”Super strumporna” går det väl sisådär. Vi vann faktiskt ett av två priserna.

Torsdagen är världens mysigaste kväll varje år för den innehåller båda dans (bugg) och grillkväll. Vi fick välja danspartner och för min del blir det Jessica, men sedan skulle man plötsligt byta partner. Var tionde sekund roterar damerna i solens riktning så alla får dansa med alla. Men efter ett varv får jag äntligen dansa med min noga valda partner igen. Bugg tycker jag är otroligt svårt och krångligt men till slut tror jag att jag var någorlunda bra på det. Den perfekta avslutningen på kvällen ska bli att grilla korv. På grillkvällen sitter alla vid en brasa, äter korv, sjunger, pratar och bara har det trevligt. Denna kväll håller oftast på ända fram till småtimmarna, men det är värt att stanna uppe.

Fredagen är den mest unika dagen under hela veckan för den består av de mest unika aktiviteterna. På morgonen är det vanlig lek, inget unikt med det. Men sedan delas man upp i samtalsgrupper, killar med killar och tjejer med tjejer i grupper om fyra till sex personer, inklusive ledare. Då pratar man om kärlek, vilket alltid uppkommer på lägrets fredagar. Efter känslosamma samtalsgrupper har man ledig tid ett par timmar innan de är dags för prisutdelning för femkampen. Lag ”Fallset” vinner flest grenar och har flest poäng, men ”Super strumporna” vinner ett hederspris för bästa smörande till ledarna. Något måste man ju vara bra på.

Sista ”Ordet är fritt” handlar mycket om att folk går upp och tackar för lägret eller säger något annat fint. Många säger mycket fina saker som verkligen gör mig rörd. Särskilt talet som min vän Christoffer ”Stoffe” Jansson framförde. (Se nästa sida.) Stoffe skrev den här dikten för några år sedan i gymnasiet och läser upp den på årets läger. För mig
symboliserar den exakt vad detta läger går ut på. Vem är egentligen normal? Bara för att vi stammar är vi ändå en del av kollektivet. Alla individer skiljer sig på något sätt från varandra men det gör oss alla till normala. Så hatten av för ett bra tal, Christoffer. Vi suger verkligen in alla fina ord som sagts, man njuter av ögonblicket. Därefter är det dags
att göra sig iordning inför kvällens festligheter. Senare på kvällen vid halv tio är det dags för gruppfoto och disco! Alla har klätt upp sig inför kvällen. Riktiga stil-ikoner. Efter fotot är det lite strul med DJ:n så att alla går till kasksalen (där
man samlas vid varje samling) och där buggar vi tills DJ:n anländer. I logen är det först helt becksvart och plötligt börjar ledarna att sjunga och dansa en egen låt med melodin från Loreens ”Euphoria”. Riktigt bra jobbat! Sedan dansas det ända fram till klockan tre på morgonen då Härnösandslägrets diskotek stänger. Efter en lyckad kväll med disco så är det hög tid för fika. Min kväll slutar tillsammans med Crille och Jens vid klockan sex på morgonen.

På lördagen får man en rejäl sovmorgon för samlingen är inte förens klockan elva. Tyvärr missar jag och många med mig frukosten. Lagom pigg går man till sista samlingen. Den avslutas med att man fick en penna. Det ligger stora papper utsprida på hela golvet med våra fotografier. Nu får man gå runt och skriva något om varje person på deras papper. Sedan får man ta hem pappren med all positiv respons på och behålla det som ett minne. Slutligen är det packning som gällde. När packningen var klar så återstår bara att krama och säga hejdå till ledarna som är kvar och städar en extra dag och även till dem som inte åker tåget mot Stockholm. Härnösandslägret 2012.

”För vi är så jävla bra!”

Av Axel Giang Larsen

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag