Härnösand 2013

Jag vill genom denna text att ni ska få en bild av hur jag ser på en av de bästa platserna på jorden. Härnösandslägret går inte ut på att träna eller att jobba bort sin stamning. Lägret bygger mer på att acceptera stamningen, och att umgås med andra som stammar. Lägret erbjuder även en möjlighet att faktiskt upptäcka att stamning är ett privilegium, inte ett hinder. 

Första känslan 

Det här var mitt sjätte år. Jag har deltagit på lägret sedan jag var 13 år och idag är jag 18 år. Resan på tåget upp första året var lite märklig. Man kände ingen, och det var även första gången som jag skulle bo utan min familj i en vecka. Jag minns det som att det var igår när jag satt där själv på tåget, hur jag faktiskt ville hem. Visst, jag såg ungdomar som pratade och skrattade som var på väg till samma plats som jag. Men i det läget vågade jag aldrig gå fram och hälsa. 

Mottagandet 

När jag väl kommit fram till lägret blev jag bra omhändertagen, och alla hälsade och var jättetrevliga. Känslan som jag hade haft i kroppen innan var som bortblåst efter bara en kväll. Det jag vill säga med det här är att det är den känslan som vi vill förmedla till alla som kommer som nya till lägret. Man ska känna sig som en familj, som en i gemenskapen. Alla har någon gång haft sitt första år på lägret, och har förmodligen känt samma känsla som jag kände.

Dag 1 

Det här året var tåget till Härnösand rejält försenat och tågresan blev fruktansvärt lång, men tillslut nådde vi i alla fall rätt destination. Första kvällen blev rätt lugn eftersom alla var trötta efter en lång resa. Jag fick äran och bo tillsammans med Jens, Christian och Marcus, tre riktigt härliga grabbar som jag hade jätteroligt med under veckans gång. Man kan bo i sjöbodarna som vi gjorde. Där är det smårum som ligger precis vid vattnet, och man är oftast fyra stycken som delar. I de andra rummen bor det oftast mellan 6-12 stycken, så jag älskar faktiskt rummen där man enbart bor fyra stycken. 

Dag 2 

Dag två började med frukost. Efter det så har man en samling där man sätter sig i faddergrupper. En ledare är då fadder, och man kommer att ha samma fadder hela veckan. I min faddergrupp kom Matthias, Ludwig och Louise, och min fadder blev världens bästa Fredrik. I faddergrupperna berättar man lite om hur gårdagens kväll var och om vad man har för förväntningar på lägret. Faddergruppen har som ”uppgift” att hålla lite extra koll på varandra under veckan. Efter det har man lekar. Den första dagen har man oftast namnlekar för att lära känna varandra bättra, och veta namnen på alla. Sedan är det fika. Man äter så otroliga mängder mat. Den här veckan det är frukost, fika, lunch, fika, middag och fika, så man behöver ju aldrig gå hungrig. 

Därefter delar man upp gruppen i två delar. Den ena halvan har samtalsgrupper, och den andra halvan fortsätter att leka. Samtalsgrupperna har olika ämnen varje dag. Det kan vara olika teman, exempelvis ”stamning och skola” eller ”stamning och kärlek”. Första dagen tar man även ett porträttfoto innan lunch, som kommer att hängas upp vid matsalen med namn under, så att man kan gå och kika om man glömt namnet på någon. Detta är ett foto som senare blir ”lyckliga lappen”, men det kommer jag tillbaka till. Leken den här dagen blev ”skedleken”, en jätterolig lek. Men jag kommer inte förklara den. Kom själva till lägret och testa! Det är kul att se hur alla börjar knyta vänskapsband redan efter första dagen, och att alla verkar ha roligt. Det bådar gott. 

Dag 3 

Dag tre var rätt speciell. Den började dock som vanligt. I samlingssalen fanns schemat, och vi såg att på kvällen sen skulle vi samlas vid halv elva, vilket är väldigt ovanligt. Men dagen flöt på som vanligt, och alla såg ut att ha en bra stund på lägret. Som stor aktivitet denna dag hade vi brännboll med lägerregler, otroligt roligt. När brännbollsmatchen var avslutad och domaren hade räknat ihop poängen så stod det klart att vårt lag hade vunnit. Vi blev jätteglada. Sedan fick vi dock reda på att domaren hade räknat 50 poäng fel, och det visade sig att det andra laget hade vunnit. Tråkigt besked, men det fanns inte så mycket att göra. Det var bara att säga grattis. Lite senare på kvällen pratade jag en stund med min fadder, för att försöka lista ut vad vi skulle göra på kvällen. De talade om oömma kläder och bra skor. Jag hade jeans och tjocktröja på mig, och absolut inga bra skor för det som väntade. Fredrik sa ”nej men Axel, det är lugnt, du kan ha på dig det du har”. Det var ju sista gången jag litade på honom. 

Vid halv elva låg jag, Christian och Jessica på golvet i samlingssalen, då lamporna plötsligt släcktes, och in kom en ledare som var utklädd till en häxa. Hon förklarade att vi skulle ha spökrunda, kombinerat med fångarna på fortet. Man skulle hämta nycklar och lösa gåtor runt om på gården. Ledarna hade klätt ut sig till spöken och stod redo för att vi skulle dra igång. Om man blev fångad av ett spöke så skulle spöket göra ett kryss på ens hand, och i slutet fick man minuspoäng för så många kryss som medlemmarna i laget hade. Ska jag vara ärlig så trodde jag att spökena skulle vara ganska avvaktade och gå efter en. Men så fort leken drog igång så var det verkligen blodigt allvar. De utklädda ledarna verkligen sprang efter en med all energi de hade, och gick verkligen in i sina spökroller. Kanske till och med lite för mycket. Jag har aldrig sprungit så mycket som då, och det var därför som mina jeans, tjocktröja och Converse inte passade så bra. Efter leken var jag svettig, men den här leken var så bra arrangerad att det var värt att bli lite svettig. Det var faktiskt en av veckans höjdpunkter. 

Dag 4 

Redan framme vid dag fyra. Denna dag stod utflykt på menyn. Eftersom vädret inte riktigt tillät en fin strand så blev det badhuset i Örnsköldsvik. Dagen på badhuset var rolig och fartfylld. Var man inget fan av badhus så kunde man tillbringa dagen på stan. Efter en dag på badhuset kom vi tillbaka till Utviksgården vid fyra-tiden, och då började städdagen. Den dagen hjälps alla deltagare åt att städa samtliga utrymmen på lägret. När vi hade nästa samling så hade vi massagetåg och en liten stund att slappna av efter några hektiska dagar. Det var guld värt med massage, och man kunde verkligen slappna av. Efter en hård och slitsam dag gick somliga till sängs, medan andra var uppe och stojade till sent på natten. 

Dag 5 

På torsdagen var det bara 2,5 dagar kvar till hemfärd, vilket kändes tungt. Vi gjorde dock det bästa möjliga av situationen. Kvällen blev mysig och grym! Vi fick lära oss ”karibisk tango” av en otroligt duktig och söt instruktör. Efter det hade vi grillkväll, där man sitter runt en eld, äter korv och sjunger allsång. Sedan är det som vanligt läggdags. Utom för mig och Christian som passade på att busa till det lite med alla som sov. Det var nog rätt uppskattat faktiskt, de flesta tycker att det var roligt. 

Dag 6 

Nu var vi framme vid sista hela dagen. Allt flöt på som vanligt, men man märkte ändå att alla verkligen ville ta vara på den sista dagen. Ingen tid lämnades till spillo. Vi körde på hela dagen lång, men det var dock inte lika många aktiviteter, utan mera fritid för att få så mycket tid som möjligt med varandra. Vi hade ”ordet är fritt”, där man helt frivilligt får välja att säga något om lägret, eller om något annat som man känner för. Man ställer sig framför alla på lägret i en talarstol, och pratar om vad man vill. I år höjde vi ribban ganska rejält, och det kom många tal från hjärtat. Efter två timmars tal så grät 90 procent av alla deltagare och ledare på lägret. Det som sades under ”ordet är fritt” gick verkligen rakt in i hjärtat, och det var nog en av de bästa stunderna på lägret. Sedan var det dags för den årliga gruppbilden. Efter det fick alla tid att fixa i ordning sig inför kvällen och discot. Alla gjorde sig otroligt snygga och välklädda, och man undrade nästan om det var samma gäng! Slutligen var det brakfest och tillställningar hela kvällen.

Sista dagen 

Sista dagen blir ju bara någon timme lång, och vi samlas för en sista aktivitet. De här porträttkorten som vi tog i början på veckan hade satts upp på varsitt stort papper, och var utspridda i salen. Sedan fick man en stund på sig att gå runt och skriva på varje lapp vad man gillade med respektive person. Det hela kallas för ”lyckliga lappen”, och den lappen kan man alltid kolla på när man mår dåligt. Det står här så många bra saker om en själv, som man kanske inte tänker på. Man får verkligen en uppfattning om hur andra ser på en. Med lyckliga lappen, minnen och nya kompisar så svävar man sedan på moln större delar av året. Känslan lever kvar till nästa år, då man står på samma plats, tillsammans med samma människor. Så mitt tips är att åka på lägret, det är ett av de bästa val som jag har gjort i mitt liv, och jag kommer aldrig att ångra det! 

Text: Axel Larsen

Bli medlem du också
Lämna ett bidrag